Hey Baby, en av de mest halvhjärtade låtarna någonsin

Pitbull är en amerikansk rappare, som gjort en karriär av att i takt till random elektrobeats blanda ord som "baby", "sexy", "money", "ass" och "rich" med diverse spanska ord.

T-Pain är även han en amerikansk rappare, som gjort en karriär av att i takt med elektrobeats rabbla upp ord som "baby", "sexy", "money", "rich" och "ass". Dock kan T-Pain ingen spanska, så han ändrar i stället sin röst med autotune. Tillsammans har de på sina respektive koncept tjänat mer pengar än en mikrostat i Stilla Havet omsätter på ett år.

I låten "Hey Baby (Drop it to the Floor)" har de slagit sina påsar ihop, för att försöka få ihop så mycket pengar att de kan köpa Italien, och resultat är en låt som känns så halvhjärtad att det är som att se Trelleborg spela fotboll.

Numera Pitbulls redskapsskjul

Sången börjar med att beaten byggs upp, och T-Pain vill få till stämningen genom ett par auto-tunade "aha". Med tanke på att rösten är ändrad så mycket att det låter som att man trycker ner en knapp på en synth så kommer han dock på att det räcker med att enbart säga "a" för samma effekt, och under låtens första 25 sekunder får vi höra ytterligare tre robot a:n, innan refrängen slår in:

"Hey baby girl what you doing tonight?
I wanna see what you got in store (hey, hey baby)
You’re giving it your all when you’re dancing on me
I want to see if you can give me some more (hey, hey baby)
You can be my girl, I can be your man
And we can pump this jam however you want (hey, hey baby)
Pump it from the side, pump it upside down
Or we can pump it from the back and the front (hey, hey baby)"

"T-Pain, I'mma gonna let you finish, but ü is the best letter of ALL-TIME"

Det här är dock inget konstigt, det har även 50 Cent gjort miljoner på. Det är dock Pitbulls rader som är lite bisarra:
"Self paid, self-made millionaire
I used to play around the world
Now I’m around the world getting paid
Girl problems, no problems
Don’t hate the game that won’t solve it
I want to get with you mami
Now let me see where the Lord??"

Så Pitbull motsäger alltså sig själv i första raden, då han inte kan vara en self-made man, om han har betalat miljoner till sig själv. Dessa pengar måste han ju då ha haft från början, och då kan han ju inte ha tjänat dem själv. Han kan i och för sig ha hittat pengar, vilket skulle förklara en del. Vidare har han tidigare farit runt i världen och spelat, medan han numera bara åker runt och får betalt, vilket kan bero på att de som hörde honom första gången gladeligen betalar honom för att slippa höra det igen. Vidare har han inga tjejproblem, eftersom han inte gör någonting som inte löser dem. Vilket är smart, det är ju exempelvis dumt att byta olja på bilen ifall kedjan hoppar för ofta på cykeln.

TV:n var dammig, så jag tog tag i det och satte igång en maskin ljus tvätt.

Vi får sedan ytterligare höra en refräng innan Pitbull återigen sätter igång:

"Make money, make money
This chicka right here gotta eat baby
Scared money don’t make money
That’s how it goes in the street baby
But enough with the the nonsense
Baby girl take a shot to clear your conscience
Not a goon or a God, I’m a monster
Cause I hit all baddest woman in the world, gangsta"

I början visar Pitbull prov på en solidarisk sida, då vi alla måste försöka tjäna pengar, så att tjejen kan äta och det är ju trevligt att se att Pitbull trots alla sina miljoner är en god samarit och tänker på sina medmänniskor i nöd. Därefter får vi veta att rädda pengar inte gör pengar på gatan. Vilket är sant, Pitbull, rädda pengar gör inte pengar (inte modiga pengar heller), eftersom pengar är döda föremål utan kapacitet att känna känslor, eller operera en tryckpress. 2:45 in i sången får vi sedan veta att det är slut med allt nonsens, och jag förväntar mig istället att han då ska slå in mer på det samhällskritiska temat han börjar versen med, istället fortsätter han dock med att slå fast att han inte är dum eller gud utan ett monster, eftersom han slår alla de dumma kvinnor i hela världen. Vilket enligt mig låter som nonsens, eftersom han uppenbarligen inte kan slå ALLA dumma kvinnor i hela världen. Jag kan dock hålla med om att han har en poäng i att en psykotisk person som åker runt världen för att slå alla kvinnor han anser dumma kan beskrivas som ett "monster". Tillsist fadar låten i väg, med T-Pain, som för omväxlings skull säger "E" istället för A.

Pitbull, mer monster än Gud.

Jag har berört ämnet lite tidigare, för ungefär ett år sedan, men på grund av min iver att uppdatera på en basis som är någorlunda ofta och i brist på bättre så återanvänder jag ett gammalt inlägg. Dessutom så har jag, inspirerad av Nostalgica Critics recension av "The Room" sett denna film igen för att se hur dålig den egentligen var.

"Legion of Fire: Killer Ants" är den absolut sämsta filmen som jag har sett. Filmen handlar om myror från Amazonas som av misstag kommer till Alaska. I djungeln är de hindrade av träd, myrslokar och annat som sätter käppar i hjulet för dem, men i Alaska har de inga naturliga fiender (förutom att de borde frysa ihjäl med tanke på att det skiljer cirka 20 grader i medeltemperatur och att myrorna är vana vid ett tropiskt klimat) och kan expandera explosionsartat.

Problemet med dessa myror är dock att det är vanliga myror, och spänningen försvinner lite eftersom ett av sättet att fly från myrorna är att i rask gångtakt gå ifrån dem. Så de första 30 minutrarna av filmen handlar om en kamp mot klockan för att hinna till folk som på något sätt har svårt att gå för att varna dem för detta oerhörda hot (de misslyckas).

Filmens absoluta höjdpunkt är när våran hjälte dr Jim Conrads (någon form av myrforskare) och hjältinna Laura (inhemsk från orten med Alaska-street smarts) blir utsatta av ett bakhåll. De flyger med helikopter till en plats vid en flod för att studera hur myrorna förökar sig och hur många de är, och medan de gör detta så hoppar myrorna på piloten (ja, de bokstavligen formerar sig inne i helikoptern för att sedan hoppa ner). Som får panik och flyger in med helikoptern i en bergvägg. Det faktum att han läser en tidning som för föremål av myrornas storlek är ett dödligt vapen har ingen större roll i filmen.

Om du skulle välja föremål nummer 1 för att bekämpa myror, grattis, du är smartare än filmens kvinnliga huvudperson.

Våra hjältar är nu strandsatta mot en armé av myror som väller mot dem, och det finns ingenstans att gömma sig!

Förutom att ingen myra kan komma åt dem om de tar två jävla steg till höger ner i floden som är alldeles bredvid.

Allt hopp ser ut att vara ute, inte ens Jims eldkastare gjord av en högtryckstvätt hjälper. Dock ser de sin räddning, då en kanot i strandkanten lite längre bort kan ge dem en fristad ute i floden! Det stora problemet är dock, hur ska de ta sig igenom denna hord av blodtörstiga myror? Som Laura i panik utbrister "THERE'S JUST NO WAY TO GET THERE!"

FÖRUTOM ATT TA TVÅ JÄVLA STEG TILL HÖGER OCH SEN PROMENERA I VATTENBRYNET TILL KANOTFAN!!

Våra hjältar lyckas dock ta sig till kanoten, och jag behöver kanske inte förklara att de inte gjorde det på ett sätt som en person med alla eskimåer i kajaken skulle ha gjort. Sedan får vi se ett totalt onödigt försök till drama när polischefen ska försöka rädda sin son. Vi får också reda på att Jim har samlat in något från besöket vid vattnet för att göra ett gift som dödar myrorna. Våra hjältar lyckas återigen bli taktiskt utmanövrerade av en insekt vars hjärna är ungefär lika stort som människokroppens minsta ben och då de märker att myrgiftet efter tag inte har någon effekt så kommer de fram till vad vilken normalbegåvad person som helst skulle tänkt, vi spränger en damm och dränker staden. Efter ett par fantastiska explosioner och vackra bilder på en stad under vatten så lämnar våra hjältar platsen utan en tanke på att de orsakat skador på miljontals dollar och myrorna är döda.

ELLER ÄR DOM!?!?!?

2012 är nära.

Idag hände något fantastiskt! Allas vårt favorit farthinder Söderköping omnämns i en artikel i en större svensk dagstidning sedan biskop Brask myntade utrycket "brasklapp" 1517. Man har sett ett UFO över Söderköping! Enligt Aftonbladets läsare så är det dock inget rymdskepp från Zeta Rectuli, utan någon form av leksak, en så kallad "Solar Airship". Först blev jag uppspelt över denna fantastiska leksak, som är över sex meter långt och får flygplatser att dirigera om trafik.

Solar Airship. Källa: Google Image

Sedan såg jag reklamfilmen...



Det är alltså en sex meter lång korv i sopsäcksmaterial, där man får det obeskrivliga nöjet att bevittna luft värmas upp av solen. Men inte bara det, efter x antal timmar av väntan på att det vackra plasthöljet ska stiga till väders så får man även ännu roligare då man med hjälp av jordens gravitation, samt sin egen kroppsvikt och gripförmåga ska hålla den så nära marken som möjligt! Allt detta för bara 159 kronor!

Det omvända från Force Thumbler, där man ska förhindra att en boll ramlar ner till marken med sin egen muskelstyrka

Men vänta, om du dessutom sköter om sopsäcken (peta inte på den med vassa föremål), så kan den användas igen! Man kan även använda den som förvaringsutrymme till kasserat material, som matrester eller mjölkpaket då plastmaterialet som Solar Airship består av effektivt förhindrar att vätska lämnar objektet.

Solljus, rutschkanna i plast, "WOW" i ballt teckensnitt och värdighet säljs separat.

... eller Stora ögonblick inom den svenska filmen.

Efter månader, ja nästan ett år, av frånvaro så tänkte jag göra comeback inom detta eftersom Elias så vackert framförde att jag borde fortsätta. Jag tänker dock inte ge någon som helst förklaring till varför jag inte skrivit på nästan ett år, och jag tänker heller inte göra klart listan jag påbörjade ännu. Det kommer, men jag orkar inte nu.

Det var ändå inget värt att berätta.

Istället så tänkte jag berätta om en tid för länge sedan, 80-talet. Det var på många sätt en annan tid, en upp- och nervänd tid då Sverige missade mästerskap inom fotbollen på löpande band, och där svenska klubblag stod sig hyffsat i konkurrensen mot övriga europeiska och Rocky tack vare sin stenhårda träning och varma tal lade början till slutet för Sovjetunionen. Vi var dock ännu inte där, utan i Sverige (och övriga världen) så såg man fortfarande med fruktan på den röda björnen som låg bakom en järnridå på andra sidan Berlinmuren. 1981 hade en av de sovjetiska ubåtarna gått på grund utanför Sverige, och svenska försvaret ville visa att man inte tänkte ta sådan skit, så man öste helt enkelt massor med pengar på att rusta upp och kallade in massor med värnpliktiga. Helt plötsligt hade Sverige ett av världens största försvar, med tillhörande flygvapen. Problemet, ansåg försvaret, var dock att det svenska samhället var för öppet. Här kunde ju ryssarna helt enkelt knalla in och begära kartor, och svenskarna brydde sig inte så mycket om vattnet skulle råka smaka diesel. Något behövde göras för att få svenska folket att tänka sig lite för, innan de utan vidare talade om för tavelförsäljaren med baltisk brytning var ledningscentralen för stadens elförsörjning låg och en lista över sina fem största rädslor. Det enda rätta tyckte försvaret, var att spela in en film, för att skrämma folket, och resultatet blev Förebudet.

"Släcka ner hela Storstockholm? Ja, man klipper bara av den här sladden."

I en av de mest påkostade filmerna på den här sidan Arn får vi se ryska, förlåt "främmande makts host-host vi menar fortfarande Sovjet host-host" elitförband spränga radiomaster, SJ:s ledningscentral och göra drive-by's på Viggen-piloter. Helt kört är det dock inte, för den äldre generationen har "sina tolvor". NÅGOT pågick i vårat land och med den här filmen vill Försvaret påpeka, att även om vi lever i ett öppet samhälle, så kanske vi kan offra lite av våran yttrandefrihet, och liiiite av våran rösträtt så att vi kan motverka ryss- "främmande makt host-host vi menar fortfarande Sovjet host-host" så att de inte kommer här och tar över det, bara för att. För att verkligen visa att det är allvar, så läggs en M Night Shyalaman-tvist in, och det visar sig att den farbroderlige berättaren är en Sovjetisk-spion!!

Och det är fan ingen lek när vattnet smakar diesel.

Här lägger då försvaret ner hiskeliga summor på att förbereda sig för främmande makts ankomst, och elitförband, "som vi vet finns, men inte vart" tränas att döda folk med kammar, och inom en snar framtid kommer de då välla över gränsen, är slutledningen i filmen från 1987. Två år senare upplöses Sovjetunionen, och som över en natt försvinner en Sveriges största arbetsgivares viktigaste uppgift.

Filmen finns att beskåda på Youtube, och ger en sådan där härlig misstänksam ton som bara kunde finnas i Sverige på 80-talet. I och för sig vet jag inte säkert, för jag föddes 1988, men jag vet iallafall, att efter att ha sett den filmen, så kommer jag reagera helt annorlunda om elen plötsligt försvinner, eller om vattnet smakar diesel.