måndag 5 april 2010

At the end, he dies hard. He's the title character..

Iaf, så Alex skrev om spel, och i brist på bättre gör jag det med. Jag tänker närmast på de spel som jag konsekvent har spelat genom min uppväxt, FIFA- och Championship Manager/Football Manager-serierna. Egentligen är det retarderat att jag, ser lite snett på folk som spelar Final Fantasy (seriöst, fjorton spel, hur mycket story finns det där egentligen?) när jag år efter år installerar/köper en ny version av ett spel där, när det egentligen bara är en arena, upp/nerflyttade lag, liiite ändrade tröjor och övergångar (varav det bara är typ sju som man egentligen bryr sig om) på FIFA. Ungefär samma sak med Manager, men här har de oftast en ny funktion som "hur starkt ska man blanda sportdrycken?", vilket egentligen inte har någon som helst inverkan på spelet i sig. Dessutom så det enda jag egentligen gör på alla Managerspel är att ta över IFK Norrköping och föra dem till världsherravälde. Efter ett tag så tröttnar jag och tar istället kontroll över något engelskt division tre-lag, misslyckas med att gå upp första säsongen och tappar intresset och tar över något annat lag istället, för att upprepa cirkeln återigen. Det är dock spelet som gett överlägset mest känslor.

Ett minne jag har är när jag har tagit mitt IFK till kvart- eller semifinal i UEFA-cupen på CM 00/01. Där väntar Liverpool, och på Idrottsparken vinner de ganska lätt med 0-2. Jag har inga förhoppningar på returen på Anfield och ska mest spela av den matchen. Liverpool gör snabbt 1-0, ja fan tänker jag. Vi gör 1-1, kul att göra mål på Anfield tänker jag. I typ 80:e gör vi 2-1, jag höjer lite på ögonbrynen och i 87:e gör vi 3-1. BORTAMÅL!, skriker jag och mina grannar tror nog att jag blir överfallen i hemmet. Sen ska vi bara hålla ut, men i 94:e minuten gör Liverpool 3-2 och går vidare. Jag var 13 år gammal, och jag tror faktiskt att jag slet tag i ett glas som stod på skrivbordet och krossade det mot en vägg.

Det skulle se mer dominant ut, men man ser trenden. På en save på CM 2000/01 vann jag dock sex år i rad med IFK med en stomme bestående av Kim Källström, Zlatan Muslimovic och en dansk som hette Brian i förnamn.

På FIFA ser det ut ungefär så här när jag startar upp det första gången:
1. Jag är Arsenal!
2. Nej, det är för lätt, jag är ett lag i League 2 istället.
3. Doncaster har ett roligt märke, vi tar dem.
4. Va fan, alla spelare är skitdåliga och de har inga pengar. Jag tar ett annat.
5. Här då, Huddersfield, de verkar vara okej, vi kör på dem.
6. Undrar vart Huddersfield ligger. Vi tittar på Wikipedia.
7. Va fan är det här för bondhåla, vi tar ett lag från en stad där det bor några istället.
8. Leyton Orient, från London fotbollens hjärta, kultur, vi kör på dem.
9. Jag måste spela 120 matcher för att komma till Premier League...
10. Jag måste spela ytterligare 38 för att få spela Champions League...
11. Ska jag verkligen ha Sagna från start på högerbacken?


Här skulle jag skriva en sarkastisk kommentar i stil med "Titta vilken gigantisk skillnad i grafik mellan 09 och 10" men jag hittade ingen bild på FIFA 10 så jag blev frustrerad och tog en från FIFA 98 istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar