... eller den brittiska fotbollen.
Fotboll är som många vet, ett spel som spelas mellan två lag med elva spelare i varje lag. Den som gör flest mål vinner. Det här är faktiskt så populärt att "industrin" omsätter miljarder, och de bästa spelarna tjänar snuskigt mycket pengar. Fotbollens vagga ligger i England, och där har fotbollen alltid varit mera än "elva svettiga män som jagar efter boll och ramlar så fort någon rör dem" som personer som tycker det är hippt att inte tycka om fotboll eller aldrig har sett en match i någon av de engelska divisionerna under Premier Leauge brukar säga.
Fotboll är som många vet, ett spel som spelas mellan två lag med elva spelare i varje lag. Den som gör flest mål vinner. Det här är faktiskt så populärt att "industrin" omsätter miljarder, och de bästa spelarna tjänar snuskigt mycket pengar. Fotbollens vagga ligger i England, och där har fotbollen alltid varit mera än "elva svettiga män som jagar efter boll och ramlar så fort någon rör dem" som personer som tycker det är hippt att inte tycka om fotboll eller aldrig har sett en match i någon av de engelska divisionerna under Premier Leauge brukar säga.
Förvisso svettiga, dock så tycker jag att det förekommer en viss kontakt där.
Fotboll har alltid stått för något större i engelsk fotboll, och det är inte så konstigt att huliganismen växte fram på riktigt under en allmänt orolig tid i Storbrittanien på 1970-talet. Dessutom så ligger rivaliteten mellan de olika klubbarnas fans ofta på ett annat plan än det svenska, "de håller på ett annat lag än oss"-logiken. Millwall och West Ham spelar heta derbyn för att de båda klubbarna bildades av två skeppsvarv som konkurrerade om jobben längs Themsen i London på 1880-talet, och blev ännu starkare när East End-varvet som var West Ham-fans gick ut i strejk, medan Millwall-supportrarnas Isle of Dogs-varv vägrade. Celtics och Glasgow Rangers "Old Firm" är ett av världens kändaste derbyn eftersom det i grunden vilar på sekler av kamp mellan katoliker och protestanter. Tyne-Wearderbyt mellan Newcastle och Sunderland sägs ha sin botten i motsättningar mellan Rojalister och Parlamentarister under det engelska inbördeskriget på 1600-talet.
Ett exempel är Chelsea, som alldeles nyligen tog hem Premier League. Idag ägs de av den ryska oligiarken Roma Abramovitj och är en av världens rikaste klubbar. Arenan Stamford Bridge är en av världens modernaste med barer, restauranger och enbart sittplatser och en av deras bäste spelare, Didier Drogba lyfter nätta 4,8 miljoner Euro om året. Enbart spelartruppen är värd knappt en halv miljard, och då räknar man inte in värdet av Stamford Bridge eller något annat av sakerna runt ikring klubben. Under 1980-talet köpte finansmannen Ken Bates klubben för ett (1) pund, eller i runda slängar straxt över 10 kronor. Stamford Bridge var ett fallfärdigt ruckel och platsen mellan planen och läktarna användes som parkering, dessutom tränade ungdomslaget på en parkering. En asfalterad parkering. Mittbacken Gary Chivers som 133 ligamatcher i klubben försörjer sig idag som taxichaufför, när han spelade tjänade han cirka 16000 pund om året. En gång kastade han dessutom upp sin matchtröja till fansen när man firat att man vunnit avancemang till Premier Leauge, eller Premier Division som det hette då. På sin lönecheck såg han då att klubben dragit av kostnaden för den på lönen.
Ett annat exempel på att den engelska fotbollen försvinner från den vanlige engelsmannen, ättlingen till den där industriarbetaren som ville att Millwall skulle slå West Ham för att hans varv blivit blåst på ett kontrakt, faktiskt inte längre har råd att gå på matcherna. 1989 kostade det cirka 6 pund att se på Chelsea, idag kostar en biljett 43 pund. Inte ens den gamle mittbackshjälten Gary Chivers har råd att se på det lag han en gång spelade i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar