... eller Stora ögonblick inom den svenska filmen.

Efter månader, ja nästan ett år, av frånvaro så tänkte jag göra comeback inom detta eftersom Elias så vackert framförde att jag borde fortsätta. Jag tänker dock inte ge någon som helst förklaring till varför jag inte skrivit på nästan ett år, och jag tänker heller inte göra klart listan jag påbörjade ännu. Det kommer, men jag orkar inte nu.

Det var ändå inget värt att berätta.

Istället så tänkte jag berätta om en tid för länge sedan, 80-talet. Det var på många sätt en annan tid, en upp- och nervänd tid då Sverige missade mästerskap inom fotbollen på löpande band, och där svenska klubblag stod sig hyffsat i konkurrensen mot övriga europeiska och Rocky tack vare sin stenhårda träning och varma tal lade början till slutet för Sovjetunionen. Vi var dock ännu inte där, utan i Sverige (och övriga världen) så såg man fortfarande med fruktan på den röda björnen som låg bakom en järnridå på andra sidan Berlinmuren. 1981 hade en av de sovjetiska ubåtarna gått på grund utanför Sverige, och svenska försvaret ville visa att man inte tänkte ta sådan skit, så man öste helt enkelt massor med pengar på att rusta upp och kallade in massor med värnpliktiga. Helt plötsligt hade Sverige ett av världens största försvar, med tillhörande flygvapen. Problemet, ansåg försvaret, var dock att det svenska samhället var för öppet. Här kunde ju ryssarna helt enkelt knalla in och begära kartor, och svenskarna brydde sig inte så mycket om vattnet skulle råka smaka diesel. Något behövde göras för att få svenska folket att tänka sig lite för, innan de utan vidare talade om för tavelförsäljaren med baltisk brytning var ledningscentralen för stadens elförsörjning låg och en lista över sina fem största rädslor. Det enda rätta tyckte försvaret, var att spela in en film, för att skrämma folket, och resultatet blev Förebudet.

"Släcka ner hela Storstockholm? Ja, man klipper bara av den här sladden."

I en av de mest påkostade filmerna på den här sidan Arn får vi se ryska, förlåt "främmande makts host-host vi menar fortfarande Sovjet host-host" elitförband spränga radiomaster, SJ:s ledningscentral och göra drive-by's på Viggen-piloter. Helt kört är det dock inte, för den äldre generationen har "sina tolvor". NÅGOT pågick i vårat land och med den här filmen vill Försvaret påpeka, att även om vi lever i ett öppet samhälle, så kanske vi kan offra lite av våran yttrandefrihet, och liiiite av våran rösträtt så att vi kan motverka ryss- "främmande makt host-host vi menar fortfarande Sovjet host-host" så att de inte kommer här och tar över det, bara för att. För att verkligen visa att det är allvar, så läggs en M Night Shyalaman-tvist in, och det visar sig att den farbroderlige berättaren är en Sovjetisk-spion!!

Och det är fan ingen lek när vattnet smakar diesel.

Här lägger då försvaret ner hiskeliga summor på att förbereda sig för främmande makts ankomst, och elitförband, "som vi vet finns, men inte vart" tränas att döda folk med kammar, och inom en snar framtid kommer de då välla över gränsen, är slutledningen i filmen från 1987. Två år senare upplöses Sovjetunionen, och som över en natt försvinner en Sveriges största arbetsgivares viktigaste uppgift.

Filmen finns att beskåda på Youtube, och ger en sådan där härlig misstänksam ton som bara kunde finnas i Sverige på 80-talet. I och för sig vet jag inte säkert, för jag föddes 1988, men jag vet iallafall, att efter att ha sett den filmen, så kommer jag reagera helt annorlunda om elen plötsligt försvinner, eller om vattnet smakar diesel.